Jag vet inte ens hur mycket jag väger just nu. Hatar det. Att inte veta. Att inte ha kontroll. Jag vill återfå den. Jag kommer återfå den. För den är i mig. Den lämnar aldrig. Jag vet att den finns där. Men den gömmer sig. Den påminner mig om att jag inte får äta. Jag lyssnar. Och jag älskar det. För jag vill inte äta.

Det är bara de där dallriga, äckliga, fula, ja.  . . MISSLYCKADE människorna som äter ! Det berättar den för mig. Och jag vet. Jag vet att jag är dallrig, äcklig och ful. Ågesten gnager, rivs, äter mig. Den äter den som äter. Så jag äter inte idag. Och jag tänker inte äta mer.

Gina är tillbaka