Jag förnekar det. Jag har ingen ätstörning. Jag är ju förhelvete inte ens underviktig. Jag bantar bara lite. på fel sätt. Och eftersom jag vet att det är på fel sätt så vill jag ju inte säga det till någon. Och förövrig så vill man ju att folk ska säga "oj vad du har gått ner i vikt" för att sedan låssas som att det kom helt naturligt.

MEN.

Men så kommer de dagarna. de dagarna då man får höra det man egentligen redan vet. Då man läser något som:

"Do you know how it feels when you wake up in the morning and the first thing you do is to stand on the scale? Makeing sure you lost some weight. And if you gained any. or if you stand still. You hate yourself. That day is ruined."

Och faaan. Det gör jag. Det är en så naturlig rutin för mig. Inget som verkar konstigt. . . Tills jag tänker efter. Men jag mår ju inte dåligt av det.


Så läge jag går ner i vikt mår jag bra. Så jag mår bra.